Idag är ingen bra dag. Jag vet det, för när jag har en riktigt dålig dag börjar det alltid spöregna som bekräftelse.

Det hela började som vilken dag som helst... Fast med huvudvärken jag försökte sova bort igår. Det är då de sötaste barnen förvandlas till monster, och kaoset är igång. Jag försöker avleda dem, film? Fika? Bygga lego? Nååågot? Nä. Vi tjurar.

Det är då det kommer en gul lastbil. Med en kvinna som tar fram ett halvfabrikat i jättelåda på sin truck. Det är här jag tror att det vänder. Luften är frisk, och vi går ut, kråkar på postkvinnans apparat, och släpar in jättelådan i trädgården. Barnen är glada, och jag tänker " ääh, det kan ju inte vara några problem" och öppnar lådan.

Efter en stunds monterande av det förbannade lådinnehållet, blir de söta snälla åter monster. Min huvudvärk jag nästan glömt bort gör sig påmind, och jag blir en såndär sur-mamma som hotar barnen att de aldrig mer får gå ut om de inte är snälla.

Det slutar med att vi går in alla tre i tysthet och surar. Sedan börjar det regna, och lådinnehållet står halvfärdigt.