Nämen hej!

Jag lever! Det är sant!

Jag har haft lite annat för mig bara, typ flytta, komma på plats, plugg i massor, vårstädning på gården och i trädgården. Det är liksom det ultimata familjelivet som flyter på i vår nya lilla nya, och än så länge trivs jag som fisken i vattnet.

Nu ska jag faktiskt bättra mig här på bloggen. Tråkigt att inte blogga, men ändå lite småjobbigt att göra det. Ja - det eviga dilemmat!

Så - ses snart igen, nu ska jag ta tag i min sista inlämning i religion À!

Brist på ork osv.

Ja, som rubriken lyder finns det brist på ork för denna blogg just nu. Hantverkare krånglar och skolarbete som måste göras ligger på hög. Jag kommer mest troligt inte orka uppdatera särskilt mycket för än allt är lugnt och vi har flyttat in ordentligt. Det lär dröja en vecka till, men sedan hoppas jag kunna återgå till en normal vardag med något mer spännande uppdateringar och självklart bilder på det som blivit vårt hem!

Ni kanske undrar om vi dött..

...men det har vi inte! Vi har däremot flyttat hel vårt liv till ny adress, och saker och ting börjar arta sig! Nu får lite hantverkare göra sitt, och så ska det läggas golv, sen är det bara att flytta in, och det kommer bli super! Bjuder på lite bilder från i förmiddags. Nu är barnens rum i princip färdiga, och mycket annat har gjorts, men nu får ni hålla er till det färdiga resultatet:)

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3308392/images/2012/pic_196537140.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3308392/images/2012/pic_196537226.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3308392/images/2012/pic_196537355.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3308392/images/2012/pic_196537634.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-1/3308392/images/2012/pic_196537781.jpg" class="image">

Det syns kanske inte...

.. Men Theodore är lite sjuk. Han har ont i halsen och måste TYVÄRR äta väldigt mycket glass.

<3

 

 

 

 

Barnarbete med stil

Jag sitter som sagt i solen, medans Theodore gräver. Och som han gräver. Och vilken outfit. Farbror Marcus, hoppas du kollar och är stolt!(över mig som köper coolingens kläder)

Till farfar

Hej farfar Åke! Det är sant. Golfbanan väntar på dig från och med idag, och vi har nu klockan 11.00 13 grader i skuggan, som senare ska bli 17! Sitter i solen med bara ärmar! Mohaha
Boooka flyg!

Freedaag!

Klockan är nio, och vi har busat sedan sju. Benjamin tycker det är dags att klä på sig och håller på att krypa ur pyjamasen själv. Jag har mått lite halvrisigt, huvudvärk och allmänt omotiverad. Barnen är snuviga, men glada ändå!

Idag är set fredag, och alla problem är som bortblåsta. Solen skiner, maken slutar tidigt. Frågan är om det kan bli bättre?!

Idag ska vi göra en del! Det är ju löning för en del, och detta ska vi fira på följande vis:
-köpa skor åt alla utom Theodore som fick skor av mormor igår.
-köpa golv till nya hemmet som är på kampanj till söndag.
-åka en sväng till golfbanan och rasta pappan.
-förhoppningsvis slippa laga mat, Mao äta något grisigt ute!

Men innan dess ska barnen kläs på, hemmet kanske kan bli en aaaning renare, och så ska vi såklart ut och leka i det fina vädret! Hörs under dagen!

Utedag med skrik och gnäll

Heje!

Idag har vi spenderat dagen med Petra och Molly i parken. Det gick kanon till en början, men efter ett tag ville våra barn påminna oss om att de har extremt olika personligheter och önskemål! Gnällde inte den ena var det den andra, men som rutinerade mammor överlevde vi detta också!

Igår var jag hemma hos Petra, och orkade verkligen inte blogga. Har även dragit igång i hemmagymmet ordentligt, och nu är det en timme zumba och 3x10 min cykel som gäller! Känns bra, och hoppas det här ska hjälpa mig få minst g i idrott som ska tentas av om 9v. Heja mig!

En förmiddag hos oss och en ny kategori.

God förmiddag! Allt väl?!
Här är det prima, fint och soligt, dock blåsigt. Natten var stökig, och jag var vaken med Benjamin till strax innan tre. Gick upp till Theodore medan lilleknoen sov vidare. Just nu myser vi mest, ska nog ut och leka lite kanske. Lite senare ska vi ner en tur till stan och uträtta ett par ärenden.

Senare kommer jag också lägga till en ny kategori här på bloggen. Nu är ju historien om hur jag blev mammafierad slut, och därmed tänkte jag dela med mig mer om hur det är att vara mammafierad, och senare hur det var att bli dubbel-mammafierad. Låter det bra? Vad vill ni mer läsa om?

En riktig söndag!

Hej vänner!
Idag är det söndag på riktigt. Vi har inte gjort så mycket idag heller. Mina fina grabbar busade hela förmiddagen, och sedan åt vi lunch, och efter det åkte vi och fikade på citygross! Sen sov alla mina män, medans jag fotade barnvagnar. Vi ska nämligen göra en förändring på den fronten, säkert till min storebrors stora förtjusning då han utbrister " har ni ny vagn igen?!" med ett stort flin, nästan varje gång vi ses.

Jesper har också väldigt roligt åt mig, och att jag aldrig kan bestämma mig. Men det är faktiskt så att man måste prova sig fram, precis som med bilar. Och när familjen förändras kanske man behöver ny bil, och så är fallet med vagnar också! Enligt mig.....:)

Nu kanske det låter som att vi ska uppgradera till trippelvagn, men så är inte fallet. Vi ska däremot göra av med två syskonvagnar och en enkelvagn, för att köpa en annan enkelvagn, så vi endast kompletterar med ståbräda och syskonsits! Smaaart va!?

En ny generation... Av golf.

Lunchar innan playdate:)

Hej vänner!
Här sitter vi och äter lite mat. Både Benjamin och Theodore somnade strax efter klockan tio i förmiddags! De har börjat gå upp tidigt nu, så det är faktiskt riktigt skönt. De sover middag och kommer ändå i säng i vettig tid på kvällen.

Idag ska vi och leka med Ellioth och Thilian, vilket faktiskt är min barndomsväns mammas barn. Lite roligt sådär! Men väldigt roligt att vi kan träffas allihop! Nathalie och hennes mamma Eva är faktiskt de enda jag har kännt så länge förutom släkt, som jag fortfarande träffar:)

Återkommer senare, ha en fin dag!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3308392/images/2012/pic_194132532.jpg" class="image">

Att åka buss..

Idag åkte vi buss, barnen och jag, för första gången sedan jag tog körkort för ett år sedan.

Jag har glömt bort hur intressant det kan vara, och jag har inte heller tänkt på hur bra det känns att gå på bussen med två barn. Gå fram och betala, utan att säga halv. Jag är bevisligen hel nu, 22kr .
Jag insåg detta när en tjej, blond, mycket smink, den obligatoriska skinnjackan som man måste ha när man är 15-16 (Jag hade också en..), kliver på bussen. Hon ställer sig och tittar på busschaffisen och det är tyst. " ja, halv asså" säger hon och tuggar tuggummi medans hon rör benen framåt tillbaka som om hon går på motionsband, fast utan att röra fötterna, så som man gör när man fryser eller är kissnödig. När hon sedan går förbi mig sveper en dofta av jordgubbar och vattenmelon och någon tråkig blomma med henne. Sådär som alla av den sorten luktar. Lite Justin bieber eller vad han heter. Skönt att man är hel nu.

Lite senare hör jag två tjejer, 13-14 år sådär, prata om viktiga saker:
"asså, du. Jag har tänkt på en sak. Min farmor och farfar är skilda, och mormor och morfar också, så tänk om typ mormor och farfar skulle bli tillsammans. Hur skulle det låta då, nu kommer farfar och mormor! Det går ju inte!"

Som sagt skönt att man är hel nu, och slipper tänka på så jobbiga saker.

Full av ord utan att veta vad som ska sägas.

Dagen idag har varit både sorglig och fin, jobbig och trevlig, ja, allt på en gång. En begravning för mig handlar om så mycket mer än bara människan man begraver, i detta fall min fina moster Lena, som inte ens han fylla 55år. En begravning gör att alla minns och tänker så att man  nästan hör hur tankarna snurrar i rummet. Alla minns och tänker på Lena, som är på en annan plats nu. Alla har olika minnen och olika relationer. Jag hade inte sen närmaste relationen till Lena, och det är sådant man ångrar när man sitter där och förstår att det är försent.

För mig är det också oundvikligt att tänka på andra man förlorat. Min morfar, min farfar, men främst min morbror och min Farmor. Min morfar och farfar försvann när jag var så pass liten att man vant sig vid att vara utan dem. Min morbro gick bort när jag var 14år, och han dog mycket oväntat från min sida på operationsbordet. Min familj var nere hos honom helgen innan, och jag stannade hemma och var hundvakt. Han bodde i skåne, och vi träffades inte så ofta, men han var en man som lämnade starka intryck, och jag har nog bara bra minnen av honom. Jag känner fortfarande att jag saknar honom, och jag kan fortfarande bli ledsen av att jag inte fick träffa honom den där sista gången.

Min fina farmor begravdes för knappt två månader sedan. Hon skulle fylla 86 år om lite drygt en vecka, och hennes bortgång var inte helt oväntad. Jag hade haft ungefär ett år på mig att ställa in mig på det, och jag fick ta farväl på ett sätt som jag är så tacksam för. Jag har inte kunnat gråta mycket för min farmor, förutom på hennes begravning. Det värsta är bara att det inte känns som att hon är borta, då jag inte orkade med att besöka henne så mycket sista tiden. Det känns som att hon fortfarande bor där hon gjorde, och att jag kan ringa när jag vill. Och det är just känslan av att vilja ringa som är jobbig. Jag vill bara ringa och berätta om barnen, berätta om att skolan går bra, berätta att jag saknar henne och kommer och hälsar på henne snart. Fast det blir ju inte så.

Så, inte ens tre månader av året har gått. Jag har varit på två begravningar, förändrat mitt sätt att se på livet, blivit med ny bostad, och sänkt kraven på mig själv. Jag har idag fått träffa familj och släkt som betyder otroligt mycket för mig, som jag önskar att jag träffade så mycket oftare. För man vet inte när det tar slut. Och det gäller faktiskt att ta vara på det man har, och vara tacksam.

Just idag känner jag hur otroligt mycket jag har att vara tacksam för. Jag har mat i magen, tak över huvudet, och en familj som jag älskar och som älskar mig. Har jag tur får jag leva länge med mina barn, och uppleva dem längre än de flesta eftersom jag börjat tidigt. Har jag otur kommer jag som min mormor, som var 16 när hon blev mamma, överleva mina barn, vilket jag inte vill, såklart! MEN i vilket fall är jag otroligt lycklig att jag har allt jag har.

Ta hand om er där ute!
<3

Ett moderligt problem.

Vet ni vad? Jag får lite ont i hjärtat ibland, för jag älskar mina barn och alla människor i min familj så otroligt mycket. Men när det kommer till barnen är det något obeskrivligt, och jag kan inte tänka mig ett liv utan dem. Därför lider jag något fruktansvärt med min mormor. Som har förlorat en son, och har en dotter som är drabbad av canser som aldrig verkar sluta sprida sig. Ingen av dem kommer förmodligen ha passerat 60år.
Att vara mamma är en livslång uppgift som inte går att jämföra med någonting annat, och som man faktiskt inte förstår innan man är mamma själv. Jag har hatat min mamma för att hon tjatat och gnällt, och min mamma har hatat sin mamma för att hon oroar sig jämt för ingenting. Men egentligen så är det helt förståligt. Med varje barn föds oron hons dess föräldrar, lika mycket som kärleken och lyckan.

Theodore fyller snart två år, vilket känns ganska ofattbart egentligen. 1år är liksom okej, det är det man går mot hela första året när man räknar månader hela tiden. Men två år. Jag fyller 10 gånger så många år som han fyller, vilket inte är någonting egentligen. Det känns som igår jag själv var 10 år, och det känns som igår Theodore föddes.


Jag har ett allvarligt moderligt problem. När Theodore sover kan jag komma på mig själv med att sakna honom. Det är jätteskönt när han sover, men det är så tyst, och ingen som sätter sig på en och säger "gopp gopp!" eller "ååå slaaanke dit" eller "vimsindel" för att han vill att jag ska vara häst, sjunga mormors lilla kråka eller imse vimse spindel. Ingen som tjatar sönder mina öron, fake-gråter för att han inte får en kaka när han vill, eller ropar på mig bara för att han tycker det är kul och skrika "MAAA-MAA!"

Jag älskar båda mina barn otroligt mycket. Och anledningen till att jag inte saknar Benjamin om nätterna är för att han är hos mig - konstant mer eller mindre! Så jag får gosa med honom mycket mer, vilket skapar obalans i mammahjärtat.

Slut-tjatat. Sophie - i morgon kommer del 3! LOOVAR ( NÄSTAN)

Ett nattligt inlägg - alldeles för sent/tidigt

Klockan är 01.22 och jag har svårt att sova. Jag är så bloggdesperat att jag öppnar safari i telefonen, och bloggar via ett internetfönster, då min blogg.se app inte funkar. Tell me why?
Jag vet egentligen inte vad jag vill säga, mer än att jag är otroligt tacksam för det liv jag har, min familj och alla runt omkring. Såg nyss filmen "2012" som handlar om jordens undergång. Galet overklig, galet bra. Även om jag inte alls tror på hela grejen med mayakalendern och att jorden ska gå under så fick jag mig ändå en tankeställare. Ta vara på er därute. Det viktiga när allt kommer omkring är att man har någon att tycka om.
Godnatt:)
RSS 2.0