En två-åring som jag idag har varit på rutinundersökning hos tandläkaren med. Om det gick bra? inte särskillt:) Den snälla tanten fick inte öppna Theodores mun, hon fick inte räkna hans tänder och hon fick inte visa hur jag ska borsta tänderna. Dessutom ljög hans snälla mamma, eller nä, inte ljög, förfinade sanningen en aning, gällande den mängd kakor som äts av denna lilla två-åring. Mest för att slippa läxas upp av den snälla tanten, och för att komma där ifrån inom rimlig tid. Sista kvarten gick åt till att berätta hur jag skulle borsta tänderna, eftersom hon inte fick visa. Under hela den tiden försökte Theodore lura till sig tantens Apelsin som låg på en hylla. "neej Theodore, vi köper en egen " säger mamman. "Theodore, tycker du om Apelsin?" säger tanten. " Den den den den , ha ha, den." säger Theodore, och pekar på apelsinen. "näääj Theorode, den vill ju jag ha som mellanmål, det är ju så nyttigt" säger tanten. " ja, vi går och köper en apelsin sen, Theodore" säger mamman.

Vi köpte ingen apelsin. Luurad.