Efter ett tag började tanken sjunka in i huvudet, och förvirringen ledde till en aning av rädsla. Innerst inne hade jag bestämt mig sekunden jag såg de där två strecken. Men tankarna snurrade, och mina livsalternativ flög förbir framför mina ögon. Jag ville berätta för Jesper, som var på golftävling, men visste inte alls hur han skulle reagera. Jag minns knappt hur det gick till nu, men jag är ganska säker på att hela grejen avslöjades via sms. Hur han reagerade? Han skrattade. Japp, precis så. Han var överlycklig från fösrsta stund, och han nog knappt fråga mig vad jag ville. Men med hans säkerhet och lycka var beslutet ganska enkelt för mig. Vi bestämde att vi skulle tänka en extra gång innan vi skulle försöka förklara detta för våra föräldrar.

Efter 10 timmars arbete och mitt livs chock skulle jag smsa Jesper, och skriva "hur fan ska jag kunna berätta detta för mamma?" Jag fick ett svar tillbaka där det stod "berätta vad?????" och det kom från min mamma. Jag höll på att dö när jag insåg att jag skickat smset fel, och två sekunder senare ringde mamma. " berätta vad? Är du sjuk? Vad har hänt!?" och jag tyckte inte detta skulle tas på telefon och säger just detta, "NU SÄGER DU!" ryter mamma, som tror att mitt as till chef kladdat på mig eller något. " heheheh gissa?" får jag ur mig.

Så mamma slänger sig i bilen, och kör till öland för att prata. Och vi har många turer av skrik och skratt, och jag får väl tillsist fram att jag bestämt mig. Ni ska veta att min mamma förmodligen skulle stötta mig om jag rånat en bank, och jag älskar henne för att jag vet att jag kan berätta allt för henne. Och då menar jag allt, till och med saker hon egentligen inte vill veta:)

Jag bad min mamma berätta för min käre far. Han var väl inte riktigt lika förstående på en gång. Om jag ska vara orddagran så sa han " jaha, det var ett säkert sätt att förstöra sitt liv på". Han kom till Öland några dagar senare, och vi pratade och han förstod mig. Med tiden gjorde de flesta det, och de som inte gjorde det har jag ingen kontakt med idag, vilket endast gäller ytliga vänner. Och jag är ganska säker på att både min pappa och alla andra håller med om att jag bevisat att han hade fel.

Fortsättning följer.