Det syns kanske inte...

.. Men Theodore är lite sjuk. Han har ont i halsen och måste TYVÄRR äta väldigt mycket glass.

Sommartid

Hej !
Någon har stulit en timme från mitt dygn, och gjort det helt obalanserat! Just den där timmen kan ha varit den som jag normalt lagt på min blogg, och den har ni bara försvunnit! Dessutom är mina barns och min egen sömn helt obalanserad. Ingenting stämmer, mat äts för tidigt och man somnar för sent och vaknar för sent. Det här funkar verkligen inte! Kan någon ge tillbaka min vintertimme? Jag behöver den, jag har tenta om en vecka, och i helgern börjar vi flytta! Har aldrig i mitt liv lidit av sommartiden, men nu.. nu är det jobbigt.

Igår hamnade vi på IKEA, och fick med oss det mesta utom alla stora saker till nya boet. Resten får vi ta till helgen! Det börjar verkligen närma sig, och vi är nu av med alla de möbler som skulle säljas, vilket också är aningen problematiskt. Men det funkar!

Idag anlände även vår schnygga vagn! Den ska ni få se på bild i morgon då jag ska på en tur till staun!

Nu- försöka få host-host-gnäll-host Theodore att somna igen <3 Och sedan bita i det sura och ge mig på lite Jesus.. urk.

Det här med helger.

De senaste helgerna har bara varit knasiga och inte alls helgaktiga. Söndagskänsla på lördagar och upp och ner hit och dit. Idag har maken jobbat, och jag har bara varit hemma med barnen som minst sagt hållt mig sysselsatt:)
I morgon ska vi till pappa och äta vofflor, och sedan ska jag hem och plugga en skvätt, och så blir set 60års partaj för min faster omkring 17. Ska bli väldigt trevligt att se de nära och kära, länge sedan nu, och då i mindre roligt syfte. Jag saknar min lilla farmor, men jag vet att du är och hälsar på mig ibland <3

För övrigt så är detta vår sista helg i denna lilla lägenhet på 56kvm. Nästa helg är vi ägare till vår egen bostadsrätt. Då blir det till att flytta alla saker, måla en vägg i Theodores rum samt åka med stora listan till IKEA. Men sen ska vi inte bo där på en vecka ändå. Det ska målas trappa och tapetseras och målas i hallen uppe och nere, och detta har vi helt enkelt anlitat en målare till att göra! Skönt. När han målat färdigt ska vi dock lägga golv i både hall och kök, men sedan kan vi flytta in och göra om lådförvaringen till ett hem:)

Nu SKA jag plugga. U S C H... har tappat motivationen denna terminen! Måste få lite ordning på mig själv igen! Ha en fortsatt bra lördag!

<3

 

 

 

 

Barnarbete med stil

Jag sitter som sagt i solen, medans Theodore gräver. Och som han gräver. Och vilken outfit. Farbror Marcus, hoppas du kollar och är stolt!(över mig som köper coolingens kläder)

Till farfar

Hej farfar Åke! Det är sant. Golfbanan väntar på dig från och med idag, och vi har nu klockan 11.00 13 grader i skuggan, som senare ska bli 17! Sitter i solen med bara ärmar! Mohaha
Boooka flyg!

Freedaag!

Klockan är nio, och vi har busat sedan sju. Benjamin tycker det är dags att klä på sig och håller på att krypa ur pyjamasen själv. Jag har mått lite halvrisigt, huvudvärk och allmänt omotiverad. Barnen är snuviga, men glada ändå!

Idag är set fredag, och alla problem är som bortblåsta. Solen skiner, maken slutar tidigt. Frågan är om det kan bli bättre?!

Idag ska vi göra en del! Det är ju löning för en del, och detta ska vi fira på följande vis:
-köpa skor åt alla utom Theodore som fick skor av mormor igår.
-köpa golv till nya hemmet som är på kampanj till söndag.
-åka en sväng till golfbanan och rasta pappan.
-förhoppningsvis slippa laga mat, Mao äta något grisigt ute!

Men innan dess ska barnen kläs på, hemmet kanske kan bli en aaaning renare, och så ska vi såklart ut och leka i det fina vädret! Hörs under dagen!

Utedag med skrik och gnäll

Heje!

Idag har vi spenderat dagen med Petra och Molly i parken. Det gick kanon till en början, men efter ett tag ville våra barn påminna oss om att de har extremt olika personligheter och önskemål! Gnällde inte den ena var det den andra, men som rutinerade mammor överlevde vi detta också!

Igår var jag hemma hos Petra, och orkade verkligen inte blogga. Har även dragit igång i hemmagymmet ordentligt, och nu är det en timme zumba och 3x10 min cykel som gäller! Känns bra, och hoppas det här ska hjälpa mig få minst g i idrott som ska tentas av om 9v. Heja mig!

En förmiddag hos oss och en ny kategori.

God förmiddag! Allt väl?!
Här är det prima, fint och soligt, dock blåsigt. Natten var stökig, och jag var vaken med Benjamin till strax innan tre. Gick upp till Theodore medan lilleknoen sov vidare. Just nu myser vi mest, ska nog ut och leka lite kanske. Lite senare ska vi ner en tur till stan och uträtta ett par ärenden.

Senare kommer jag också lägga till en ny kategori här på bloggen. Nu är ju historien om hur jag blev mammafierad slut, och därmed tänkte jag dela med mig mer om hur det är att vara mammafierad, och senare hur det var att bli dubbel-mammafierad. Låter det bra? Vad vill ni mer läsa om?

Hur jag blev mammafierad - del 9.

När man väntar barn är det självklart att man har förväntningar och tankar om hur man tror det ska vara. Dessa föreställningar kommer mest troligt från omgivningen runt omkring oss, då man faktiskt inte vet när man inte har barn sedan innan. Nu i efterhand förstår jag hur jobbigt det är med människor som tror att de vet hur ditt liv kommer att bli när du får barn. Alla barn är faktiskt inte lika, och alla mammor och pappa känner olika när barnen föds. Vissa känner nog den där sprudlande lyckan så fort de ser sina barn, och jag kan tänka mig att den känslan är mer självklar när man plannerat och ansträngt sig för att få ett barn. Det kan säker vara så som på film, att ett barn gör att alla går på rosa moln, men så var det inte riktgt för mig.

Jag minns verkligen första natten som supemysig, och hela första tiden var supermysig. Det är självklart att jag älskade den lille klumpen från första stund egentligen, men jag kunde inte rikgtigt förstå det då. Det var så självklart att Theodore var den jag till 100% skulle ha vid min sida resten av mitt liv, och det var så självklart att ta hand om honom. Men jag kunde inte undgå att funera på hur det egentligen ska kännas när man älskar sina barn så där så det gör ont, som folk brukar beskriva. Man gjorde alla rutiner som en robot, mata byta blöjor, sova lite, gosa lite bära, trösta osv. Allt är en bubbla i sig, och jag började tveka på om jag verkligen kände mig glad. Jag kunde inte komma till det klara med om jag var lycklig med min son, för jag oroade mig så mycket för att jag inte älskade honom tillräckligt, och i och med det började jag ora mig för att jag fått en förlossningsdepression, eftersom allt oroande gjorde mig ledsen.

Det är en så obeskrivligt stor omställning att på en natt bli av med all tid man haft för sig själv, för att sedan ge sitt liv åt någon annan. Jag tappade nog bort mitt självförtroende lite i hela svängen, då jag kände sådan press på mig att allt skulle bli felfritt. Jag tog upp med min mamma hur jag kände, och hon hjälpte mig kontakta människor som sysslar med depressioner. Jag fick prata med en väldigt trevlig, snäll och förstående kvinna som berättade för mig att det är helt naturligt att det tar tid att känna. Det är snarare tvärt om ganska ovanligt att man beter sig som på film direkt med första barnet. Hon erbjöd mig ett möte om det inte kändes bättre om någon vecka, och det mötet behövdes aldrig.

När jag avslutat det samtalet började bitarna falla på plats. När Thedore var tre veckor tänkte jag inte så mycket på allt det där längre, och jag fann mig i min roll som mamma. Jag insåg när Theodore en natt hade så ont i magen att vi bar om kring honom i timmar, att jag hade ont i hjärtat för att han var så ledsen. Jag hade ont i hjärtat för att den jag älskar så mycket skulle ha ont. När Theodore var en månad och två dagar log han första gången. Den dagen förstod jag att det här var den största kärleken i mitt liv.

Det vär egentligen här jag blev mammafierad. En modifierad variant av mit jag-jag som gjorde mig till mitt mamma-jag.

okejdå!

INNAN JAG GÅR OCH LÄGGER MIG FÅR NI SISTA DELEN I HUR JAG BLEV MAMMAFIERAD. PÅ RIKTIGT! JAG LADDAR UPP MED KAFFE, PIGGA BARN SOM VÄGRAR SOVA, PLUGG OCH BIG BROTHER. MEN SEN..... DÅ.

En riktig söndag!

Hej vänner!
Idag är det söndag på riktigt. Vi har inte gjort så mycket idag heller. Mina fina grabbar busade hela förmiddagen, och sedan åt vi lunch, och efter det åkte vi och fikade på citygross! Sen sov alla mina män, medans jag fotade barnvagnar. Vi ska nämligen göra en förändring på den fronten, säkert till min storebrors stora förtjusning då han utbrister " har ni ny vagn igen?!" med ett stort flin, nästan varje gång vi ses.

Jesper har också väldigt roligt åt mig, och att jag aldrig kan bestämma mig. Men det är faktiskt så att man måste prova sig fram, precis som med bilar. Och när familjen förändras kanske man behöver ny bil, och så är fallet med vagnar också! Enligt mig.....:)

Nu kanske det låter som att vi ska uppgradera till trippelvagn, men så är inte fallet. Vi ska däremot göra av med två syskonvagnar och en enkelvagn, för att köpa en annan enkelvagn, så vi endast kompletterar med ståbräda och syskonsits! Smaaart va!?

En o-lördags-lördag.

Hej mina vänner. Idag är en dag, som kallas Lördag, men som ibland har tendens att kännas tråkig som Söndag. Vi har inte gjort särskillt mycket alls, jag fick sovmorgon, vi åt lunch till frukost, åkte en tur till Babyproffsen och Rusta, har kollat läget på blocket.se, och nu har jag pluggat, vilket jag ska fortsätta med.
Tänkte faktiskt lägga på ett kol, och sedan väcka min make och ena son som sover på soffan för att erbjuda en tur till golfbanan. Vädret idag är också typiskt söndag, men det får vi väl trotsa då. Hurrv. Återkommer lite senare med något roligare än dette eventuellt.

Ärtor ut!
Följ min blogg med Bloglovin

En ny generation... Av golf.

Lunchar innan playdate:)

Hej vänner!
Här sitter vi och äter lite mat. Både Benjamin och Theodore somnade strax efter klockan tio i förmiddags! De har börjat gå upp tidigt nu, så det är faktiskt riktigt skönt. De sover middag och kommer ändå i säng i vettig tid på kvällen.

Idag ska vi och leka med Ellioth och Thilian, vilket faktiskt är min barndomsväns mammas barn. Lite roligt sådär! Men väldigt roligt att vi kan träffas allihop! Nathalie och hennes mamma Eva är faktiskt de enda jag har kännt så länge förutom släkt, som jag fortfarande träffar:)

Återkommer senare, ha en fin dag!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3308392/images/2012/pic_194132532.jpg" class="image">

Ett par "sånna" dagar.

Det har varit tyst här.. tro mig, jag vet. Jag har alltid dåligt samvete när jag inte bloggar, och då är det inte er jag tänker på, utan på mig själv! Jag vill så gärna, och det är så skönt att skriva av sig, och roligt att dela med sig. Men ibland har man "sånna" dagar när man inte känner för någonting, eller orkar någonting. Och det har jag haft två nu. Vårvädret som växlar och glädjer samtidigt som man blir trött och pigg på en gång och inte vet hur mycket man ska klä på barnen, eller sig själv för den delen, de tar på krafterna. Idag var Växjö utan sol, och jag har träffat en vän jag inte träffar ofta, så jag ägnade mig åt henne, sedan soptippen och att handla hushållspapper och toapapper. Så när det inte blir bättre än så, skräp åt ett håll, och papper som ska bli skräp åt ett annat, så får man faktiskt unna sig en sån dag.
I morgon blir det en bra dag igen.
Säkert!

Att åka buss..

Idag åkte vi buss, barnen och jag, för första gången sedan jag tog körkort för ett år sedan.

Jag har glömt bort hur intressant det kan vara, och jag har inte heller tänkt på hur bra det känns att gå på bussen med två barn. Gå fram och betala, utan att säga halv. Jag är bevisligen hel nu, 22kr .
Jag insåg detta när en tjej, blond, mycket smink, den obligatoriska skinnjackan som man måste ha när man är 15-16 (Jag hade också en..), kliver på bussen. Hon ställer sig och tittar på busschaffisen och det är tyst. " ja, halv asså" säger hon och tuggar tuggummi medans hon rör benen framåt tillbaka som om hon går på motionsband, fast utan att röra fötterna, så som man gör när man fryser eller är kissnödig. När hon sedan går förbi mig sveper en dofta av jordgubbar och vattenmelon och någon tråkig blomma med henne. Sådär som alla av den sorten luktar. Lite Justin bieber eller vad han heter. Skönt att man är hel nu.

Lite senare hör jag två tjejer, 13-14 år sådär, prata om viktiga saker:
"asså, du. Jag har tänkt på en sak. Min farmor och farfar är skilda, och mormor och morfar också, så tänk om typ mormor och farfar skulle bli tillsammans. Hur skulle det låta då, nu kommer farfar och mormor! Det går ju inte!"

Som sagt skönt att man är hel nu, och slipper tänka på så jobbiga saker.

Lek i parken och en tur runt sjön som omväxling :)

Lunch med Julia!

Bilder från det första året med Benjamin

Här följer en bild från varje månad omkring den 12e. Vi börjar med april och slutar med bild från idag. Galet hur fort det har gått.. mammas lilla bebbe <3
(första gången han ler på bild:)

mars 2011

Sista bilderna på den ganska lilla magen!
12 mars, en månad för tidig, pytteliten bebis <3

Första dagen som ettåring är över...

...och en nybadad Benjamin tackar för alla grattis han fått idag! Snart kommer bilder från det första året!

Tog en tur till g-mormor...

....och fikade och sedan fortsatte vara ute i det fina vädret:)

Ute i det fina vädret!

Vi var nyss på öppna förskolan, och nu myser vi i det fina vädret! Varmt och skönt!

 

Hipp hipp hurra på Benjamins ettårsdag <3

Idag fyller min lilla prins 1 år. Det är helt ofattbart. Nyss föddes han, en månad för tidigt, 47cm lång och 2540g tung. Han drunknade i alla medpackade kläder, och nedan ser ni en bild på det enda som passade ganska bra, som akutinköptes i strl 40-45. Senare ikväll kommer bilder från det första året.

Ha en bra dag<3

Hur jag blev mammafierad - del 8.

När Theodore föddes visste jag inte alls vad jag skulle känna eller tänka. Det var förmodligen det största som hänt i våra liv, och det var för oss, liksom för alla förstagångs-föräldrar, en stor omställning. Det var helt ofattbart att den lilla pojken som låg på min arm i sina vit/blå randiga kläder i storlek 50 var den lilla människa som bott i min mage. Hela graviditeten hade vi varit fulla av nyfikenhet och förväntan, och helt plötsligt var han där hos oss. Vi visste inte någonting om hur det skulle kännas, vad som väntade, eller hur det skulle vara.

Jag var snabb upp ur sängen efter förlossningen, och duschade och klädde på mig och kände mig typ redo att åka hem sama kväll. Men det funkar ju inte riktigt så, vilket var tur. Jag har självklart lekt med dockor när jag var liten, men hur f*n byter man blöja på en levande bebis? Hur klär man på honom? Går han inte sönder om vi drar i armen på honom sådär? Va? Hur ska det här gå hemma? Ska han bada också? Hur ska man få bort all denna geggan ur blöjan?

Ja, ungefär så kändes det första dygenen. Allt var så främmande, men ändå så självklart. Det var supermysigt första natten som föräldrar, trots att Theodore hade lite ont i magen och var ledsen. Men att få ha honom hos sig och vara en familj kändes enormt.
Theodore föddes måndagen den 15e februari, och vi var hemma igen på onsdagen. Det var då livet började på riktigt. Det var magknip, mys, joller, mys hela nätterna, 2000 foton dygnet runt, besök hela tiden. Alla ville bevittna vår skatt, och vi blev överösta av presenter och fina kläder. Hela första tiden var som en bubbla, och allt var precis som det skulle. Förutom en sak..

Hela bilden man har av en förlossning, och att bli förälder kommer mestadels från filmvärlden, och man ska ha väldigt klart för sig att hela den världen är väldigt romantiserad. När en kvinna föder barn i en film, så där det katastrof och vattnet går och de kör bil i 180km/h till sjukhuset och flyger över guppen, bilar runt om sladdar och tvärnitar, och när de väl kommer fram så tar hon i två gånger, skriker åt sin man att det är hans fel att hon får lida, och sedan får hon en tre månaders bebis på bröstet, och moderskänslorna sprudlar och man flyger på rosa moln. Men det är ju inte riktigt så det går till.. oftast. Och det är inte riktigt så det känns, oftast...

Fortsättning följer.

Nu ni...

Är kalaset avklarat och Theodore sover. Jag sitter här i soffan och smälter en Cesarsallad. Enkelt och gott! Om en liten stund ska jag ta fram datorn och ge er del åtta i hur jag blev mammafierad. Miiissssa inte det då!

Lördag kom och gick.. eller sprang.

Hej på er!

Det blev ingen mammafiering igår, inte i dag heller. Denna dagen kom och gick, eller snarare sprang iväg. Jag har nämligen jobbat, ordentligt första gången på två och ett halvt år. Jag och Petra har serverat på ett 2x30års kalas. Vi fick f*n jobba. Vi var ensamma om 70 personer, och gjorde allt från att servera till att värma och lägga upp mat och tårtor och grejer. Så jag är aningen slut i benen efter att ha suttit fem minuter mellan klockan 14 - 22.

Så det blir ingen mammafiering idag heller. Men i morgon! Vi ska fira Benjamins födelsedag på eftermiddagen, men jag ska nog hinna med ändå!

På återseende!

Fredag kväll med trötta barn.

Jag har två supertrötta barn i soffan. Theodore har inte sovit alls idag, och kommer förmodligen somna inom en timme. Benjamin somnade som vanligt efter lunch, som idag blev lite senare än vanligt, så omrking halvt två. Men han fick inte sova så länge så Theodore ställde sig och skrek "SIIIITTTTTAAAA!!!" åt skrivbordsstolen precis bredvid Benjamin som vaknade.

Efter det har det varit ganska gnälligt till och från, och jag har verkligen kämpat för att hålla dem vakna. Jesper jobbar sent idag( 19.00) och då kan det vara skönt att få lite egentid när han kommer hem! Så förhoppningsvis sover båda barnen snällt, i sina sängar!

Om jag orkar tänkte jag ge er del nummer 8 i historien om "hur jag blev mammafierad" där jag kommer skriva lite om hur det var första dygnen som föräldrar! KOLLA IN SEN MAO!

Peace.

Matvraket Benjamin.

Min lilla Benjamin har gått från 2,5kg och 47cm minibebis, som hade ont i magen och var mycket ledsen till en envis liten grabb som inte gillade annat än lax, och slutligen till ett matvrak som äter allt och alltid! Tänk vad som kan hända på ett år!

Nymmer tre.

Jag fick minsann ett lånebarn så här på morgonkvisten! Mamma-Petra tog en tur till tandläkaren, så nu har jag minsann tre små sötisar här hemma en stund!

Ullared is the shit.

Hällo!
Idag har dagen som sagt spenderats på Gekås i Ullared. Jag har hittat massor av saker jag behövde, och mycket jag skrivit upp att jag skulle köpa. Sedan blev det säkert lika mycket som jag kom på att jag behövde just då. Köpte allt från tumstock, till uppblåsbara madrasser, deo och kalsonger till Jesper, lite kläder till mig, uteleksaker i massor till barnen, 8 st rullgardiner, ett ton nödvändigheter till nya boet. JA, jag kan hålla på i evigheter! Ca 120 artiklar och 4500kr senare är jag alltså hemma, med burger king i magen, och grejer i hela lägenheten. Ullared is the shit. Låt bilden tala!
( Ps. återkommer i morgon, med ordentlig uppdatering, och lite mammafiering kanske?)

Full av ord utan att veta vad som ska sägas.

Dagen idag har varit både sorglig och fin, jobbig och trevlig, ja, allt på en gång. En begravning för mig handlar om så mycket mer än bara människan man begraver, i detta fall min fina moster Lena, som inte ens han fylla 55år. En begravning gör att alla minns och tänker så att man  nästan hör hur tankarna snurrar i rummet. Alla minns och tänker på Lena, som är på en annan plats nu. Alla har olika minnen och olika relationer. Jag hade inte sen närmaste relationen till Lena, och det är sådant man ångrar när man sitter där och förstår att det är försent.

För mig är det också oundvikligt att tänka på andra man förlorat. Min morfar, min farfar, men främst min morbror och min Farmor. Min morfar och farfar försvann när jag var så pass liten att man vant sig vid att vara utan dem. Min morbro gick bort när jag var 14år, och han dog mycket oväntat från min sida på operationsbordet. Min familj var nere hos honom helgen innan, och jag stannade hemma och var hundvakt. Han bodde i skåne, och vi träffades inte så ofta, men han var en man som lämnade starka intryck, och jag har nog bara bra minnen av honom. Jag känner fortfarande att jag saknar honom, och jag kan fortfarande bli ledsen av att jag inte fick träffa honom den där sista gången.

Min fina farmor begravdes för knappt två månader sedan. Hon skulle fylla 86 år om lite drygt en vecka, och hennes bortgång var inte helt oväntad. Jag hade haft ungefär ett år på mig att ställa in mig på det, och jag fick ta farväl på ett sätt som jag är så tacksam för. Jag har inte kunnat gråta mycket för min farmor, förutom på hennes begravning. Det värsta är bara att det inte känns som att hon är borta, då jag inte orkade med att besöka henne så mycket sista tiden. Det känns som att hon fortfarande bor där hon gjorde, och att jag kan ringa när jag vill. Och det är just känslan av att vilja ringa som är jobbig. Jag vill bara ringa och berätta om barnen, berätta om att skolan går bra, berätta att jag saknar henne och kommer och hälsar på henne snart. Fast det blir ju inte så.

Så, inte ens tre månader av året har gått. Jag har varit på två begravningar, förändrat mitt sätt att se på livet, blivit med ny bostad, och sänkt kraven på mig själv. Jag har idag fått träffa familj och släkt som betyder otroligt mycket för mig, som jag önskar att jag träffade så mycket oftare. För man vet inte när det tar slut. Och det gäller faktiskt att ta vara på det man har, och vara tacksam.

Just idag känner jag hur otroligt mycket jag har att vara tacksam för. Jag har mat i magen, tak över huvudet, och en familj som jag älskar och som älskar mig. Har jag tur får jag leva länge med mina barn, och uppleva dem längre än de flesta eftersom jag börjat tidigt. Har jag otur kommer jag som min mormor, som var 16 när hon blev mamma, överleva mina barn, vilket jag inte vill, såklart! MEN i vilket fall är jag otroligt lycklig att jag har allt jag har.

Ta hand om er där ute!
<3

Vecka full av händelser!

Hej mina vänner!

Vilken bloggdag jag haft idag! Tre inlägg plus detta, och jag hade säkert kunnat peta in ett par till, men jag fick helt enkelt behärska mig! Idag har varit en fin dag, med både bus och lek inne och ute, och avslutningsvis var jag och Benjamin hos Therese och hennes familj på Me&I homeparty! Mycket trevligt och fina kläder. Blev dock ingenting för mig. Barnen behöver inget speciellt, och det var inget som matchar det jag redan har. Det fanns en del fint till mig också, men det var helt enkelt inte prioriterat just idag. En annan gång!

I morgon är det begravning för min Moster som gick bort i cancer för ett par veckor sedan. Så dagen går i sorgens tecken, men det ska ändå bli trevligt att få se hela släkten. Tyvärr blir det allt för sällan man är samlade. Torsdagen känns lite roligare, för då väntar Ullared! Ska införskaffa allt vi saknar till vårt nya hem, rullgardiner, gardiner och såndant. Så det ska bli riktigt roligt!

Fredagen får bli en mysdag med familjen, hoppas på sol så att jag kanske kan ta barnen till lekparken. Lördag ser just nu ut som pluggdag, och på söndag ska vi ha 1års kalas nr1. Lilla Benjamin som har blivit så stor. Ofattbart!

Snabba svar på ett par kommentarer..

Någon som kallar sig Sofia ställde två frågor:

Först undrade hon var sakerna i kollaget till Benjamins rum kommer ifrån:
Mestadels från Jollyroom.se, en del från Lekmer.se :) Vi har en del saker här hemma redan, mycket fina grejer från bla jabadabado!

Sedan undrade hon över var min bloggdesign komemr ifrån:
Det är ett standardval på blogg.se som jag gjort ny header åt, och modifierat lite genom att pilla i HTML-koderna! Headern är gjord av instagrambilder tagna med Iphone 4s!

Lite komplettering av Benjamins kommande garderob!

Villervalla fyllde på sin kollektion och jag kunde inte låta bli att komplettera det som köptes i värnamo med detta fina!
Ha en fin dag!

Omkring klockan 08.30 hos oss..

..är leken i full gång!

 

 

 

 

Ny vecka - nya tag

Och vi började dagen med lite mys framför TVn halv åtta. Sedan frukost och efter det öppna förskolan, och så har vi varit ute i trädgården. Resten av dagen blir nog lugn. Ska försöka städa lite och sådant kul! I dag är det prick en vecka tills min lilla bebis blir ett år - ofattbart<3

 

 

Hur jag blev mammafierad - del 7.

Så..kvällen den 14e februari 2010 satt vi ovetandes sista kvällen som barnlösa, hos min mormor och åt middag. Jag kände den där konstiga smärtan i ryggen som jag känt tidigare under helgen, men trodde till en början att det var förvärkar, eftersom att man är så förblindad av det där beräknade förlossningsdatumet, som var först 25e februari. Jag åt som en häst och var ovanligt hungrig, och vi hade en supermysig kväll.

När vi åkte hem ifrån mormor berättade jag för mamma och de andra om den där konstiga smärtan, och mamma reagerade på en gågn "åh, jag tror jag vet vad som är på gång". När jag fick det konstaterat blev jag genast en aning nervös, och i samband med det började jag förstå att det här verkligen var på riktigt. Det kändes som att någon gjorde tusen nålar på min ryggrad, hårdare och hårdare. Vi åkte hem, och det gick ganska snart tilltog värkarna och började komma ganska regelbundet. Omkring kl 21 åkte vi ner till förlossningen, som kollade läget och skickade hem mig. " sov lite!" sa dem och gav mig en SÖMNTABLETT och två alvedeon. TJENA säger jag i eferhand.

Jag tog den där sömntabletten och ett par alvedon efter en dusch som de rekommenderat, och somnade. Jesper trodde nog att han skulle få en sista natt med lugn och ro, men så blev inte fallet. Kl 01 någonting vaknar jag av att jag tror jag avlider, och vi åker ner till förlossningen igen. Denna gången fick jag stanna kvar, och de tappade upp ett bad i ett sånt där megabadkar på en gång. För det skulle ju vara skönt! Kom nu ihåg att jag sovit drygt två timmar på en sömntablett, som var receptbelagd och förmodligen ganska stark. För den där sömntabletten gör att jag inte minns alls i vilken ordning saker och ting hände, eller hur lång tid saker och ting tog. Allt jag kan berätta för er har jag själv fått höra av mamma och Jesper och fått läsa i min juornal. Jag var så jädra drogad, att jag somnade mellan varje värk, och att Jesper fick sätta sig i badet och hålla i mig.

Efter att vattnet kallnat, och bades slutat hjälpa fick de släpa upp mig, och jag fick ett rum. Sen är saker och ting väldigt luddigt. Jag fick tillsist lustgas, och det måste vara det bästa som hänt mig! Jag använde den flitigt, och sov mellan värkarna... tänk er när man sover sådär löst att man inte vet om man drömmer eller är vaken. Så känns allt!

Jag fick senare epidural och kunde sova ordentligt ett par timmar, och jag vet inte så mycket vad som hände i mellan, mer än att jag vaknar och ser Jesper ligga och sova i en sackosäck! Strax innan klockan slog 14.30 ökade de mitt hormondropp, och tog bort min epidural. Detta resulterade i att jag som varit värkfri i flera timmar fick panik av de superstarka värkarna, och sedan tog det dessutom inte lång tid förens jag kände att något var på G. Kort och gott, så tog det en timme från att de ökat droppet, tills att Theodore 15.27 läggs på mit bröst. Jag visste inte vad jag skulle tänka och hur jag skulle känna. Men där låg han. Helt livs levande, 52cm lång och 3596g tung.

Fortsättning följer!

Dagen i bilder!


 

Det här med att förstå tid.

Det är något av ett problem jag har. Jag har helt enkelt inte lärt mig ÄNNU att jag inte kommer hinna allt jag tänker mig på en dag, med två barn och en man att vara med.

Därför blev ju ni förväntansfulla åter lidande igår. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Idag ska jag försöka att inte lova, men jag ska också försöka att hinna med. Vill skriva så bra som möjligt i nästa del, då det här egentligen blir första gången jag skrivet ner en förlossningsberättelse. Och det var någon som efterfrågade en sådan i en kommentar, så jag ska göra mitt bästa.

Först ska vi dock klä på barnen, och ge oss ut på en lång promenad med vagnen. Vi tänkte nämligen gå ner till stan och kolla in barnloppisen som är i stan idag!

Hoppas ni får en fin dag!

En vanlig... söndag?

Hej där ute.
Jag vet att det är fult att ljuga. Och jag lovade er en mammafiering igår. Och det kommer! jag lovar! När barnen sover så!

Idag har varit en ganska typisk lördag. Fast nej, mer som en söndag! Vi vaknar, går upp, ger barnen frukost, åker till barnens morfar och äter brunch, går en sväng på stan, handlar lite. Ja sådär typsikt söndagslikt faktiskt. Men det är ju dock bara lördag.. Vad ska vi göra i morgon då?

I vilket fall så ska jag försöka få Theodore i säng. Fadern och den yngre sover redan på soffan, och klockan är 19.15. Thedodore har inte sovit middag idag och är därför trött, och den där pappan har inte heller sovit middag, så han är bevisligen också trött! Själv laddar jag inför mellodifestival och chips m. dipp!

Återkommer lite senare!

Utedag i parken med Petra och Molly!

 

 

 

 

 

 

Grejar med grejer!

Men hörrni! Tack! Jag ska verkligen inte sluta blogga med all denna respons:) Särskillt inte när människor som aldrig träffat mig läser, och skriver vad de vill veta mer om. Jag har tagit till mig av era önskemål, och när historien om hur jag blev mammafierad (första gången) är slut tänkte jag att jag ska fortsätta med en ny följetång kallad " att vara mammafierad" eftersom det verkar vara det ni annars vill läsa om!

Just nu har jag skjutsat ut 15 tradera annonser på barnens gamla kläder från lite "fiinare märken" och en hel hög med blocket annonser på resten. Det är rätt skönt att greja med grejer, och få in lite pengar ( som faktiskt ha blivit till ganska mycket pengar ) nu när vi ska flytta. Många bäckar små som man brukar säga!

idag är det faktiskt bara en månad tills vi får tillträde till vårt nya hem, och börjar flytta. I morgon ska jag träffa en målare och tänkte försöka sno med mig lite bilder på hur det ser ut nu som jag kaaanske kan dela med mig av. Det beror på om ägaren låter mig så klart! Annars får ni vänta en månad!

Här kommer lite bilder från idag! I MORGON KOMMER THE ULTIMATE MAMMAFIERING!



Ett hyperaktivt barn...
..+ sin fars bandyklubba...
= ett horn på lillebror.

Trevligt med respons!

MEN HEJA! bättre kan ni. Det var faktiskt typ 40 personer mindre som läste igår än då jag la ut del fem. Vilket betyder att ni som läst måste tjata lite extra för att jag ska känna mig motiverad;)

Det är nämligen så här att det här med att ha en blogg är något som känns väldigt dubbelt för mig. Jag vill gärna, och särskillt när jag ser den respons jag faktiskt får! Men, det tar tid också, och tid är något som jag inte alls har lika mycket som jag hade velat. Men om ni vill läsa - så ska ni få läsa. Vad vill ni läsa om då? För nu är ju faktiskt Theodore snart född, och mammafieringen är utförd liksom. Så.. kom med förslag! Vad vill ni ha!?
RSS 2.0